Senaste nytt för i dag måndag, det regnar... :)

Vaknade med en strååålande, smällande skallvärk som jag först försökte bota med två treo vilket var som att käka sockerpiller, gjorde nada nytta. När skallvärken blev så pass intensiv att bara göra välling till lillkillen och åter lägga mej ner på sängen gav ett sådant bultande att kräkningar var nära så fick jag falla till föga och ta mej ett skott i låret... fan vad jag hatar dessa sprutor, de gör asont att ta samtidigt som jag blir fri skallvärken (oftast) så det är med blandade känslor man tar den... håller andan för att det gör ont och sen en fröjd av att skallvärken släpper.

Inväntar svaret på min skallröntgen med blandade känslor... vissa attacker har varit av den arten att varken en eller två sprutor hjälpt... och jag vet att man ska åka in till sjukan då men vad fan... alla vet väl vad jag tycker om sjukhus... så jag har stannat hemma och lidit mej igenom det hela...

En av de värre attackerna höll mej sovandes i nästan 4 dygn... tror det är min kropps eget försvar som kickar in och helt enkelt ser till att jag sover för att värken är så intensiv... Som tur är har jag dessa värstingar ytterst sällan, i bland en gång per år och så kan det hålla upp i ett år för att sen återkomma... Det är enda gången man överväger om det inte vore bättre att avsluta det hela och lägga sej på spåret... om man bara kunde röra sej så långt =) Med andra ord, smärtan är så pass svår att den är svår att överleva och jag har hört via en engelsk dokumentär att manliga personer med samma som jag har, inte sällan tar sina liv för att de inte klarar av smärtan :-/

Nog om skallvärk, det är bara dagar kvar innan husvagnen upptar majoriteten av tomtens yta. De bygger bara in det sista på den sen ska den hämtas. Spännande värre! Kommer nog provbo en natt här på tomten med familjen, lovar avlämna rapport! :-D

Har för övrigt inte lämnat hemmet särskilt mycket idag pga.skallvärken och när den var borta så städade jag huset dvs. hela nedre plan om 5 rum och kök, fan vad jag är präktig! :-D Nu återstår bara övre plan men där brukar jag inte vara så mycket så där behövs nog bara städas lite... *hoppas*

Det regnar i dag igen och fortsätter det i denna takt så blir min nästa investering en kanot så jag tar mej snabbt och smidigt ner på stan och då kan vi börja snacka äkta "glidar" stil *s*

Peace & Love i Borlänge, Pistols var där men inte jag, surt sa räven! :-(

Det regnar eller rättare sagt, det vräker ner! och jag har just inlett semester och för första gången i mitt liv så uppskattar jag regnet som den odlardrottning jag numera är! :-D

Regn betyder att mina buskar växer som fasen och jag slipper vattna vilket är både tidskrävande och dyrt i och med att jag har kommunalt vatten.

Regn betyder också att de flesta stannar inne och surfar ut på Internet = mycket kul folk online :-)

*Kom på* De på Peace & Love uppskattar nog inte regnet lika mycket *insikt* :) MEN! man har itne upplevt en riktig festival om det inte har regnat! *tycker*

I min bekantskapskrets finns nu minst 3 Emo och en halv Emo hmm hur var det nu... en EmoBratt ;O) och enligt min ena dotter så är jag en Emo modell äldre hur fanken jag nu ska tolka det! Kan det bero på mina svartrödrandiga stumpor? Ska genast sluta använda dom... gamlings Emo... Bah! Då satsar jag nog hellre på punkmormor *s*

Mina barn hotar att skicka mej till stylingakuten samtidigt som jag inte får ha åsikter om hur de klär sej, hur går det ihop?!

Hur många med tonåringar har inte hört saker som att man ska handla kläder åt dom men man kommer alltid hem med fel saker men gå tillsammans och handla finns inte på kartan för man är ju så... gammal!

Man får heller inte kommentera eller säga fel saker om deras kläder eller sminkning men omvänt kan man med besked få veta alla saker man som förälder absolut inte får ha på sej!

Jag är helt okej enligt de flesta andra tonåringar och många önskar att deras egen tantiga mamma skulle vara mer som jag medans mina egna tonåringar tycker jag är både pinsam och inte och jag vet inte riktigt vikta tidpunkter jag är ok eller inte då jag alltid har samma stil på mina kläder.

Nu har jag ett projekt på gång, Emma ska bli en acceptabel tant. Jag laddar kortet med klädpengar och ger mej ner på stan och leta ljusa, "normala" kläder och kommer hem och packar upp och inser att jag ändå kommit hem med 75% svart och de övriga i ljusare nyans snos av min ena tonåring. Kvar står jag med samma stil i alla fall.

Efter en ny vända på stan så återkommer jag med lite mer kläder i ljus nyans, lite blusar och kjolar och börjar prova olika "outfits" framför spegeln. Den ena får mej att se ut som en mormor, en annan som en snäll skolfröken och den tredje som om jag vore en utklädd karl. Vilken av de tre ska bli min nya stil? Jag kör på skolfröken stilen vilket får till följd att min tonåring när hon kommer hem och ser mej skrattar så jag tror hon är på väg att få ett astmaanfall. Jag skrotar skolfröken stilen.

Jag är nu tillbaka i helsvart med detaljer av mörkrött och mörklila och mina svarta convers. Jag har kort svart och rött hår, är över 35 och har en insikt om att jag nog kommer se ut så här tills jag dör. Det återstår enbart en sak att göra och det är att bli konstnär för då kan jag klä mej som jag vill utan att någon tycker att det är konstigt och snart har ju ungdomarna flyttat hemifrån :-)

Den enda station jag hitills funnit som kan tävla i tråkighet med Falun :)

Vi är vana att uppfatta smärta som ett tecken på fara. Vi har lärt oss att se smärta som något som ska bort, till varje pris. Men förlossningssmärta är egentligen ingenting annat än en signal på att förlossningsarbetet har kommit igång, att ditt barn är på väg att födas.  // Maria Zamore (Allt om barn)  // Slut Citat

Har hon tomtar på loftet? Om vi tar en arm och bryter av den så gör det ont, det är också kroppens signal att talaom någont dvs. att armen gått av. Med uttalndet ovan så försöker hon som så många andra att påskina att ont gör det men det är inte samma ont som annat ont utan ett naturligt ont... MeN HALLÅ  VAKNA, HOHO, HALLÅ! Smärta är smärta oavsett vad den kommer utan och det finns ingen skillnad på smärtan bara för att orsakerna till den kan variera!

En intressant artikel från en skribent som tycker precis som jag om 2000-talets sk. förlossningsvård.

Debatten borde föras överallt och av KVINNOR i stälelt för att kinnirna håller sej själv kvar i gamla trallmönster från 50-talaet om att smräta och blod är det naturligaste som finns och att ha "klarat av det" är en bedrift... så nu kopierar jag in artikeln för det som jag själv propagerat för i snart 20 år...

För er som bll läsa artikeln på sin orginalplats så finns den här:

http://www.expressen.se/debatt/1.1183449/svenskor-blir-nekade-smartlindring-i-onodan

Nekad smärtlindring i onödan

Författaren Tove Karlsson efterlyser en modernare syn på smärtlindring inom den svenska förlossningsvården. Vi som föder barn i Sverige är moderna människor i ett modernt samhälle. Det finns ingen anledning att neka oss denna modernitet när vi behöver den eller efterfrågar den som mest, skriver hon bland annat.

Svenskor blir nekade smärtlindring i onödan

Att en "naturlig" förlossning utan bedövning är fysiskt sett idealiskt är en vanlig inställning hos många inom förlossningsvården. Modern teknik framställs som ett främmande element som kan skada kvinnors självförtroende.
Det skriver i dag Tove Karlsson, författare till boken "Att föda som en man", som menar att svenska kvinnor i onödan nekas smärtlindring.

I Finland där smärtlindring oftare ges kan vi se att de negativa bieffekterna inte verkar finnas, skriver Karlsson.

Under den nyss avslutade strejken propagerade sjuksköterskorna för att de ska ha rätt till samma lön som andra yrkesgrupper med motsvarande utbildningsgrad. De tycker sig ha lika stor rätt till samhällets resurser som någon annan. Och varför skulle de inte ha det? Men det är inte bara sjuksköterskorna som har halkat efter i samhällsutvecklingen. Barnaföderskorna, patienter till en del av de strejkande sjuksköterskorna, har inte heller tillåtits att fullt ut dra nytta av de senaste decenniernas utveckling.

Tekniskt sett har närapå smärtfria förlossningar varit möjliga under flera årtionden. Epiduralbedövningar kan ta bort i stort sett all smärta från det att förlossningen har kommit i gång. Men Folkhälsoinstitutets informationsbroschyr lovar inget annat än att den födande kvinnan kan komma att påstå sig vilja ”bli nedsövd, ge upp, gå hem eller dö”. Alla uppmanas att förbereda sig på stark smärta och kanske rentav se något positivt i den. Motivet till att frivilligt avstå smärtlindring är en utbredd skepsis mot bedövningens inverkan på förlossningens rent fysiska förlopp. Epiduralbedövning och spinalbedövning (en metod som liknar epiduralbedövning) sägs kunna förlänga förlossningens förlopp och öka risken föra att förlossningen kan behöva avslutas med sugklocka. Vissa tror också att bedövningen ökar risken för allvarliga underlivsbristningar. Att en ”naturlig” förlossning utan bedövning är det fysiskt sett idealiska tycks vara en vanlig inställning hos många, även personal inom förlossningsvården. Men vad finns det för belägg för att det verkligen är så?

Epiduralbedövning används vid 29 procent av alla svenska förlossningar, i Finland är motsvarande siffra 41 procent. 15 procent använder spinalbedövning och 18 procent använder livmoderbedövning, som också tar bort smärtan av värkarna. De två sistnämnda metoderna används nästan inte alls i Sverige. I stället används den mindre effektiva lustgasen i större utsträckning. Rimligtvis gör det mindre ont att föda barn i Finland än i Sverige. Ändå tycks finska föderskor inte drabbas av de negativa bieffekter som effektiv smärtlindring sägs ha. Dödligheten bland finska ofödda och nyfödda barn är en aning lägre än i Sverige. Både andelen förlossningar som sker med sugklocka eller tång och andelen kejsarsnitt ligger någon procentenhet lägre än i Sverige. Andelen förlossningar där allvarliga underlivsbristningar uppstår är en procent i Finland jämfört med Sveriges fyra procent. Siffrorna talar sitt tydliga språk: smärtlindringen ger troligtvis inte de bieffekter vi i Sverige tror att de ger.

Det finns fler skillnader mellan den svenska och finska förlossningsvården än smärtlindringsmetoderna. Men såvida Finlands statistik är korrekt och den finska förlossningsvården inte är oerhört mycket bättre än den svenska på alla områden utom smärtlindring, visar dess exempel att det går att erbjuda effektiv smärtlindring utan att andelen instrumentella förlossningar och allvarliga underlivsbristningar eller rentav barnadödligheten ökar. Om viljan finns. Men det är inte på det medicinska planet det huvudsakliga motståndet ligger. Inom förlossningsvården finns en utbredd idé om att en ”naturlig” förlossning är det bästa för en födande kvinnas själsliga upplevelse av förlossningen. Modern teknik framställs som ett främmande element som kan skada kvinnors självförtroende. Att en förlossning bör vara så ”naturlig” som möjligt är en åsikt som bör respekteras hos alla föderskor som hyser den. Problem uppstår först när hela förlossningsvården är anpassad efter den specifika uppfattningen.

I Sverige har alla rätt till den smärtlindring de önskar. Åtminstone i teorin. I praktiken är effektiv smärtlindring lågt prioriterat och det första som får stryka på foten när resurserna inte räcker till. När det gäller epiduralbedövningar krävs ett visst antal narkosläkare för att bedövningen ska finnas tillgänglig när den verkligen behövs. Det kan dessutom krävas att narkosläkaren har tid att reglera och kanske lägga om bedövningen i de fall som den inte tar som den ska. Har man tur kan man få en fullt fungerande epiduralbedövning och en nästintill smärtfri förlossning. Men man kan lika gärna ställas inför en förlossningsvård som varken har vilja eller resurser att hjälpa en. Dessa utsikter gör många graviditeter till en tid av oro.

Vi som föder barn i Sverige är moderna människor i ett modernt samhälle. Det finns ingen anledning att neka oss denna modernitet när vi behöver den eller efterfrågar den som mest. Att rättfärdiga sakernas tillstånd med att förlossningar alltid har gjort ont är lika orimligt som att rättfärdiga låga kvinnolöner med att kvinnor alltid har haft lägre löner än män. Barnafödande är ingen sjukdom. Det är ett arbete, en viktig insats både för våra familjer och för samhället. Vi som föder barn har lika mycket rätt till en dräglig arbetsmiljö som någon annan. Fungerande smärtlindring är det minsta vi kan kräva.

Tove Karlsson
Författare

Tove fick idén till sin bok ”Att föda som en man” när hon väntade sitt första barn och själv letade efter en bok om att föda barn som inte blandade in ”idéer om den eviga kvinnligheten”