Mina barn hotar att skicka mej till stylingakuten samtidigt som jag inte får ha åsikter om hur de klär sej, hur går det ihop?!

Hur många med tonåringar har inte hört saker som att man ska handla kläder åt dom men man kommer alltid hem med fel saker men gå tillsammans och handla finns inte på kartan för man är ju så... gammal!

Man får heller inte kommentera eller säga fel saker om deras kläder eller sminkning men omvänt kan man med besked få veta alla saker man som förälder absolut inte får ha på sej!

Jag är helt okej enligt de flesta andra tonåringar och många önskar att deras egen tantiga mamma skulle vara mer som jag medans mina egna tonåringar tycker jag är både pinsam och inte och jag vet inte riktigt vikta tidpunkter jag är ok eller inte då jag alltid har samma stil på mina kläder.

Nu har jag ett projekt på gång, Emma ska bli en acceptabel tant. Jag laddar kortet med klädpengar och ger mej ner på stan och leta ljusa, "normala" kläder och kommer hem och packar upp och inser att jag ändå kommit hem med 75% svart och de övriga i ljusare nyans snos av min ena tonåring. Kvar står jag med samma stil i alla fall.

Efter en ny vända på stan så återkommer jag med lite mer kläder i ljus nyans, lite blusar och kjolar och börjar prova olika "outfits" framför spegeln. Den ena får mej att se ut som en mormor, en annan som en snäll skolfröken och den tredje som om jag vore en utklädd karl. Vilken av de tre ska bli min nya stil? Jag kör på skolfröken stilen vilket får till följd att min tonåring när hon kommer hem och ser mej skrattar så jag tror hon är på väg att få ett astmaanfall. Jag skrotar skolfröken stilen.

Jag är nu tillbaka i helsvart med detaljer av mörkrött och mörklila och mina svarta convers. Jag har kort svart och rött hår, är över 35 och har en insikt om att jag nog kommer se ut så här tills jag dör. Det återstår enbart en sak att göra och det är att bli konstnär för då kan jag klä mej som jag vill utan att någon tycker att det är konstigt och snart har ju ungdomarna flyttat hemifrån :-)